En timme från Rom
24 oktober, 2014
Gaeta är så vackert. Den lilla staden är som målad i pastell. Snirkliga gränder, nötta fasader och fiskebåtar som guppar i bukten. Det toppades ikväll med en solnedgång som färgade allt rosa.
Espresso och sol är allt vi behöver
Våra husvärdar rynkade ändå på pannan och undrade varför vi kommit hit. Det jag hade anat stod nu klart, Gaeta är en håla jämfört med andra städer som inte ligger långt härifrån.
Varför åkte ni inte till Napoli? Det är inte så farligt som de säger, sa de och satte sig vid datorn för att försöka hitta utflyktsmål som kunde rädda oss ifrån, i deras ögon, bleka Gaeta.
– Latina är fint- ta en dag på slottet, det har 800 rum och en 5 km stor trädgård.
– Åk till Formia över dagen, där finns fler affärer och restauranger.
– Ta bara tåget någonstans på dagarna, så kan ni komma tillbaka och sova.
Jag har sett att det finns en lekpark i mitten av stan. Med tillhörande kaffe/glassbar och stor uteservering. Jag kräver inget mer – för tillfället gör tanken på 800 rum mig matt, medan en espresso i solen gör mig lycklig.
Under citronträd och murgröna
Vårt rum har fantastisk utsikt. Kyrktornet, staden, hav, båtar och himmel. För att komma ner till den gamla stadskärnan går vi i trappor och lutande gränder. Där nere väntar en söt liten stad som är tyst. Jag undrar hur det är här när det är högsäsong? Nu har restaurangerna öppet, men de är tomma. Få människor rör sig på gatorna och katterna verkar ha fritt spelrum.
Vi som hade vaknat tidigt och rest hela dagen ville ha middag redan vid sju. Vi fastnade för en liten trattoria med ett utomhusrum inrett som ett vardagsrum. Det är något visst med inomhusmöbler utomhus. Plyschfåtöljer, tavlor och byråer gör sig särskilt bra under citronträd och murgröna.
Servitrisen och kocken förbarmade sig över de trötta barnen (och kanske ännu mer föräldrarna), öppnade upp köket en timme tidigare än vanligt och serverade först en skärbräda med kallskuret, ostar, oliver och friterade mozzerallbollar till förrätt. Sedan blev det penne alla Boscaiola med champinjoner, salsiccia och pasta som var mer al dente än vanligt. Underbart.
Barnen åt pasta in bianco – alltså med lite olivolja och parmesan – och en tunn och fin grillad kycklingfilé. De åt mycket trots att de tryckt i sig varsin glass precis innan vi satte oss för att äta. Hela resdagen har det pratats om glass, så det var inte läge att förhandla bort det när vi väl kom fram.
Imorgon kan det bli strandhäng utan bad eller parkhäng med extra mycket kaffe.
God natt,
Anna